Moment 1: Spårprov

Tid: 10 min, Längd: 800m

Patrullering med spårupptag: 8 - Bakspår
Patrulleringens utförande: 8 - Slår i ytterområden
Halten: 10
Spårning: 10 - 4/4 apporter

Summa: 440/500


Dagen började med spåren och jag hade turen att få nr 1 för en gångs skull, lite pirrigt men skönt att få börja ändå. Spårmarkerna var ute vid KA5, har spårat där några gånger men stället där vårat spår gick hade jag faktiskt inte vart å härja nått i terrängen förut. Otroligt vacker utsikt hade vi i alla fall (önskar att jag hade tage med kameran!), uppe på en kulle och ut mot öppen mark och sedan havet till vänster och skogen till höger.

Patrullstigen (uppsnittslad och ovallad, råterräng) började i obanad skog för att sedan gå över på en grusväg/stig. Odd var, som vanligt, väldigt taggad, han börjar jobba så fort han kommer ur bilen och har inte alltid riktigt tid med att gå fint vid sidan fram till starten. Men det fick han så snällt lov att göra (men detta behöver tränas mer och jag behöver bli ännu mer konsekvent, han måste va samlad och uppföra sig för att få spåra helt enkelt).

Han låg på väldigt i patrulleringen och va som sagt kanske lite yvig och långt ut i sidorna ibland, men de tycker jag att han får vara (jag kanske får ta och se till att inte släppa iväg honom så mycket i sidorna) för han hade i alla fall nosen rätt mycke i backen, inte bara upp i vädret för att snusa å lyssna.

Spårövergången tog han upp riktigt fint faktiskt, förutom att de va åt fel håll då... gjorde han på förra DMet också, måste tränas mera (där har ja fått ett bra tips på att träna spårupptag från Madelen som vi har provat nån gång men ska köra mera i sommar). Vi fick helt enkelt vända, Odd fick ett "ojdå", jag stanna upp och backade nå steg och efter nån meter så fick han upp spåret igen tog de fint upp på vägen och in på andra sidan. Men, det va nog här han hamnade för långt upp, skulle gissa att spåret gick lite snett neråt och Odd hamnade snett uppåt och när vi va inne i skogen, på rätt sida, så hade han nog inte spåret mer än att han försökte vinda in det. Så vi irrar ut en 30-40 meter kanske och sen kommer ordern om halten, som är 5 minuter lång (han höll sig väldigt lugn och stilla under hela halten men börjar gnälla å ha sig när sele och lina åker fram, måste tränas).

Vi beger oss sedan iväg över mossa, blåbärsris och hala stenhällar. Odd i en rasande fart då han försöker vinda in spåret igen, med matte snubblandes efter. Men han hittar i alla fall spåret fort och suger fast fint och snart har vi första pinnen. Vinden ligger på rätt ordentligt från havet på vänster sida och han är allt lite slarvig och har väldigt bråttomt, så jag håller honom kort och stannar upp så fort han släpper och/eller börjar slå mycket. Snart hittar vi andra apporten (en lite hoprullad handduk) vid skogsbrynet och efter det så blir de en vänstersväng ut på öppen mark (mossa, lite ris och stenar som underlag) och där blåser det rätt ordentligt. Metallen hittar vi då strax efter vi svängt av och sedan blir det en ganska lång sträcka över "hygget" med ett par svängar och så hittar vi slutet.

Är riktigt nöjd med has spårarbete faktiskt (förutom slarvet i början och den jäkla farten då), han koncentrerar sig (speciellt ute på öppen mark, det va verkligen ett perfekt spår för honom!) och letar kärnan om han tappar den och sen jag kunde faktiskt läsa honom riktigt bra!

Känns så jäkla skönt att jag kan börja lite på honom men även mig själv i spåret. Det har jag verkligen inte gjort förut, vilket har gjort det lite jobbigt att spåra, för jag fick det inte att funka, kunde inte läsa honom och han bara kötta på, troligtvis utan att riktigt veta hur han skulle göra. Det gjorde att jag har haft det svårt att tycka om att spåra, även fast jag vill tycka om att spåra, tycka att det är superkul, för det är verkligen en häftig känsla att spåra med sin hund! Men det gick inge bra å kändes inge bra, så det va inte så kul. Men! Nu, nu så har det vänt! Verkligen, nu kan jag säga att jag ärligt älskar att spåra med Odd och de senaste gångerna har de gått så bra, han har verkligen vart skitduktig bitvis och när det inte går så bra för han; då vet jag vad jag ska göra och jag kan läsa honom så mycket bättre. Det har liksom bara klickat (mycket tack vare Madelen som har hjälpt oss så bra i spåret!) och nu ska vi se till att verkligen hålla i det, utvecklas och bli riktigt spårsäkra, både jag och Oddan.


Så, lite punkter vi behöver jobba på i spårarbetet:

• Upptaget, lugnt och säkert, inte bakspåra
• Lugn, tyst och samlad innan påsläppet 
• Inte slarva, vinda eller bara rusa på, speciellt i början, på färska spår och i skog/"enkel" terräng
• Dra ner tempot, inte rusa genom hela spåret
• Rena liggmarkeringar, inte plocka med apporten innan man lägger sig
• Mer spårsäker, helt enkelt, gå mer i kärnan och inte slå så mycket