Ras: Shetland Sheepdog
Kön: Tik
Färg: Blue merle
Född: 2004-06-12 till 2016-01-19
Aktiviteter: Agility och rallylydnad, lite freestyle
Meriter: Uppflyttad till klass 2 Hopp
Alice min Alice. Den första och bästa tanten som finns. jag saknar henne varje dag och gråter fortfarande för att du inte finns mer. Saknaden är så stor. Det var det svåraste jag gått igenom, att ta bort dig. Du var med genom hela min tonårstid, du är en sån viktig del av min uppväxt, med så många härliga minnen från agilityträningar, skogspromenader och alla små egenheter du hade. Jag saknar dina knasiga morrningar och hur du strök dig mot soffa. Din busiga blick. Hur du bet en i knäna när man gick på promenad, och bet i kopplet, för du va så glad att få gå ut.
Ibland känns det så overkligt att du är borta, fortfarande, efter 3,5 år. Det känns som att du finns kvar, att jag ska åka och hämta upp dig från en hundvakt när som helst. Och det gör så ont varje gång jag känner så, för det är ju inte sant.
-----------
Alice är en glad, lite egen, skällig, mattokig liten sheltietjej och är min första hund. Efter mycket övertalning från 13 åriga mig så gick mamma och pappa tillslut med på att köpa en hund, till min stora lycka. Vi hittade då Alice och hon verkade vara den perfekta förstagångshunden, vilket hon också var och jag har lärt mig så mycket av henne!
Hon va redan 3,5 år gammal när hon kom till oss julen 2007 och rätt så rund va hon minsann. Det första vi gjorde (förutom att banta ner henne) var att gå en agilitykurs och börja tävla och träna tillsammans, inte bara agility utan även massa andra små trix och konster. Jag lärde mig som sagt väldigt mycket av att pröva mig fram tillsammans med Alice och hon har vart en fantastisk nybörjarhund, lättränad (bara man har nått ätbart), mysig, lätt att ha lös från första början, funkar bra med andra hundar, positiv till allt och alla. Men hon är även lite känslig och väldigt mjuk, så jag har verkligen fått lära mig läsa av henne rätt och vara positiv när vi tränar.
Alice har även en kronisk sjukdom som heter Hypotyroidism. Det betyder att hon har låg produktion av ett hormon i sköldkörteln och måste äta medicin tillsammans med maten, 2 ggr om dagen, med 12 timmar mellan måltiderna för att hålla hormonerna på ett bra värde. Hon måste även in minst en gång om året för att ta blodprov och kolla av värdena så att dom ligger rätt.
Vi började märka att hon blev slöare, tunnhårigare, gick upp i vikt, fick torr hud och verkade nästan deprimerad. Hon ville inte köra agility, eller hon gjorde det för godiset med det gick ännu långsammare än vanligt (hon var nämligen väldigt långsam på agilityn i början, travade runt i maklig takt, men glad och positiv brukade hon ju vara) och verkade inte tycka det va kul, hon ville inte heller ut på promenad eller göra något alls nästan. Förutom att äta och trots att hon inte fick mycket mat så fortsatte hon gå upp i vikt.
Men sedan hon börjat med sin medicin så har hon blivit piggare än någonsin, både på agilityn och i vardagen. Sedan så kom ju Poddan och då har hon tagit det som sitt livskall att springa efter honom och skälla, hoppa och bita på han. Oddan bryr sig dock inte men Alice verkar mycket road. En gång slog hon ut en framtand när hon hoppade upp och nafsade Odd i huvudet. Tanden var dock nog lite lös sedan innan, men Alice bara spotta ut den, slicka sig lite om munnen och fortsatte springa efter Podd och hon har aldrig haft ont där efteråt heller. Knasig, och rätt tuff är hon i alla fall, min lilla Alice gumma <3
 |
 |
