Lungt och koncentrerat

Trotsade min förkylning och drog i fredags ut på bevakningsträning borta vi DAGAB-hallen (skönt att det va nära, så ja slapp köra så långt) Lilla Poddan har ju inte fått göra något på hela veckan så det var en mycket uppskattad träning! Var lite orolig att han skulle vara lite "over the top" så att säga, men det va han inte! Så jäkla fin och samlad va han. Vi körde först en fast bevakning en ca 10m ifrån ett "plåtstängsel" med öppna grindar där vi då hade två st figuranter som gick längsmed vardera sida av öppningen (alltså körde vi ljudmarkeringar, ingen vind)

Jag la ner Oddan, kopplade om och sa "pass på". Hade honom på min högra sida med vår vänstra sida mot öppningen, så att han lär sig att vara brädd på att ljudet kan komma från vilket håll som helst och inte bara åt det håll som vi är vända mot. När han får en markering så vill jag att han ska skifta ställning/sätta sig upp, vänd mot ljudet och hålla kvar fokusen där så länge han hör något, självklart utan att pipa eller skälla.

När jag märkte att han hade ljud så fick ja peppa honom lite men sedan så ställde han sig upp och drog mot ljudet i någon sek, för att sedan sätta sig ner utan kommando. Då berömde jag honom lugnt och så fick han även någon godis medan han bibehöll intresset framåt, mot figuranten (eller figuranterna, han växlade väldigt fint mellan dom båda) La även in lite "störning" i form av att jag knuffade lite på honom, viftade med en godis, för att få honom att verkligen behålla lugnet och fokuset framåt. Det gick bra och han va verkligen lugn och fokuserad, hela tiden och utan det minsta lilla pip! Inte ens när figgarna kom fram, utan han satt fint (med full fokus på dom då) tills han fick ett varsågod och fick springa fram å få en massa korv :)

Kändes så bra, han har sedan vi börjat tyckt att det ibland vart så jobbigt med fast bevakning. Han blir så jäkla frustrerad när han hör något och så får han inte göra något, inte springa in eller få belöningen direkt, han har vart så lättstressad just i dom situationerna. Men nu verkar det släppa! Yes. Han har faktiskt blivit mer sansad i situationen "patrullering/bevakning" allmänt och särskilt i fast bevakning å "mellantiden" så att säga. Tror faktiskt att det beror mycket på att han numera har sele på sig vid träningen, blir mindre konflikter mellan oss och han slappnar av bättre än när han har halsband, han stressar verkligen igång så fort det blir lite tryck på halsbandet.

Vid patrulleringen har han vart lugnare också, men stressar och ljudar ibland fortfarande vid markering, även om han ganska snabbt kommer på sig själv och sätter sig ner, utan kommando. Funderar på om jag ska fortsätta med att vänta ut han så att säga eller om jag, direkt jag ser att han har fått upp ett ljud, ber lugnt om ett "sitt" för att sedan direkt belöna, innan han får chansen att stressa upp sig/ljuda över huvud taget. Ett alternativ kanske är att använda klicker och klicka så fort han uppmärksammar ljudet, belönar hos mig och sedan invänta ett sitt och då förhoppningsvis har "avbrutit" honom så pass att han inte stressar upp sig utan lyckas samla sig och få till en sittmarkering, för att sedan höja kraven och shejpa in honom att sätta sig direkt, när han börjat få ett annat tänk vid markeringarna så att säga. Det lutar åt det sista.

Körde även en till fast bevakning, ljud, tillsammans med Gerona och Sara. Då la jag honom så att ljudet skulle komma bakifrån, lite snett åt höger. Den här gången behövde han inte mycket peppning för att vända sig om och sedan sittmarkera. Han va lite mer upphetsad denna gång, men fortfarande riktigt bra fokus och koncentration. Gerona fick sedan i slutet springa fram till figgen och även det tog Oddan faktiskt riktigt bra, han satt helt stilla och sa ingenting. Sedan fick han sin kampis och så pulsade/kampade vi oss fram till figgen så fick han också leka lite där.

Är allt som allt jäkligt nöjd med min Podda idag, stolt matte <3

Nya dragkompisar i skidspåret

Idag vart det dragträning en sväng uppe på klubben, första gången vi åkt där och det va riktigt trevliga spår! Får ta å åka där oftare. Vi va faktiskt inte själva i spåret denna gång heller, utan vi fick med oss Sara och hennes schäfer Gerona och de va första gången som dom provade på "riktigt" drag, med matte på skidor. Måste säga att dom va skitduktiga! Gerona drog på riktigt bra hela vägen runt (körde i lite drygt 20 min kanske) och oftast gick hon i galopp, Poddan galoppera också ganska mycket men oftast så går han i trav. Dock så har han ju en snabb trav så oftast gick det lika fort för dom ändå men ibland så kom Gerona upp jämsides med mig och då fick Poddan lite brotomt ;)

Det va nog bra för Odd att få köra med någon annan alldeles bakom sig, för han behöver vänja sig med andra hundar i spåret, till exempel när vi blir omkörda (vilket vi typ blev, det kom en farbror med schäfer och åkte om oss nån stans i mitten men då hade vi redan stannat och Podd tog de rätt bra efter att jag sagt till han på skarpen en gång), ska köra om (vi körde om Gerona en gång efter att prövat om hon ville springa först, blev dock på vänster sida men det hade han i alla fall inga problem med) och även i starten. Nu vart han vääldigt upp i gasen när vi skulle starta, stressade runt, pep, låg inte kvar och va allmänt dryg och jobbig. Men det berodde nog mycket på att jag fick hjälpa S med att hålla i Gerona medan hon tog på sig skidorna och eftersom Gerona också gasa upp och jag inte kunde lägga all fokus på Odd så tog han tillfället i akt att flippa ur totalt och på så sätt försöka få tillbaka min fulla uppmärksamhet...

Men när vi kom iväg så skötte han sig ju i alla fall, lite i början och i slutet så vart han lite fokuserad på Gerona ett tag och skulle titta bakom sig och hålla på å tjafsa där (Gerona är ju hans nya flickvän och han tyckte väll inte att de hade hunnit hälsa på varandra ordentligt än...) men efter ett par tydliga "framåt!" så släppte han det faktiskt riktigt bra och tycker även att han hade bättre fart med någon efter sig allt som allt. Sen va även snön väldigt lös så han gick ner sig ibland då han sprang för nära kanten, men det verkade han inte bry sig så mycket om. Sen gick vi en promenad efteråt på ett skoterspår och då fick dom va lösa och härja fritt. Odd tycker verkligen att det är kul att leka med henne! Hon är ju lite större än hans lapphundskompis Diiva så det blir ju lite tuffare tag, vilket jag tror han gillar. Det tog dock ett par gånger innan dom började leka ordentligt, första promenaden ignorerade han henne totalt. Andra gången lekte han lite med henne men nu så va det fullt ös (eller ja, lite lugnare fullt ös eftersom de nog va lite trötta efter åkturen ändå) och nu va det Odd som inte ville sluta leka :)

Så nu blir de nog dragträning tillsammans med dom i alla fall nån gång i veckan vilket ska bli superkul! Får vi träna på också så att Gerona kan ligga först så kanske Poddan kan få nån gå jaga efter och kanske träna lite omkörningar med (och starter!) Har även köpt en ny, bättre lina till honom som vi ska ha när vi kör skidor så har vi den andra, längre linan, till att dra sparken med.

Ska försöka ta med mig kameran nästa gång och få lite bilder! Filmen kommer också förhoppningsvis nån gång nästa vecka

Min Alice

För lite drygt en vecka sedan så hände det något med Alice syn. Hon började se dåligt, i alla fall på ena ögat. Det märkte vi genom att hon blev orolig, pipig, skällig(are) och lite vaktig. Hon rörde sig även annorlunda och höll ständigt åt vänster, både inomhus och ute på promenaderna, gick in i vissa snöklumpar mm. Den första tiden så var det väldigt tydligt och hon var verkligen annorlunda och man såg på henne att hon inte riktigt såg så bra. Hon ramlade även ner för trappan alldeles i början, vi började märka att hon såg dåligt efter det, så hon va lite rädd för att gå ner där själv, lillstumpan.. Hon ville ju även hålla till vänster i trappan och det är ju den smala sidan, så i början så fick jag lyfta ner henne sista delen, där trappan sluttar rakt neråt på vänster sida.

Men nu så verkar hon ha vant sig vid sin syn och hon håller inte alls lika mycket till vänster, hon piper och skäller inte lika mycket (dock lite mer än innan hon började se dåligt), hon kan gå i trappan själv utan problem och på promenaderna är hon mer sig själv igen, kanske lite försiktigare än förut och går lite mer i sin egen värld på promenaderna, stannar lite när hon känner för det, går iväg åt nått annat håll, märker inte när vi stannar alltid och lite sånt. Sen så har hon för några veckor sedan fått en Y-sele (en jättefin orange hurtta sele) som hon numera har på promenaderna istället för koppel eftersom jag är rädd om hennes lilla hals och nacke.

Det läskiga va just hur snabbt det kom, bara över natten i stort sätt. Vi ska in till veterinären i slutet på mars för att ta nytt blodprov på henne igen, eftersom vi höjt hennes dos vid förra besöket i december, och då tänkte vi höra lite med dom om va det tror att det kan va. Men jag gissar på att det beror dels på ålder (hon är ju iof bara ca 9 år) och även kanske hennes CRD (som hon haft sedan valp, i lindrig utbredning), där har jag läst om att det inte ska påverka synen något men jag vet inte... Får som sagt höra med veterinären om vad det kan bero på.

Känns skönt att hon nu i stort sätt är tillbaka till hennes vanliga jag, min Alice, blir ju orolig för henne. Hoppas att vi kan fortsätta att träna agility tillsammans, för det tycker hon ju är så himla kul! Men det är väll inte helt säkert, vi får se när agilitysäsongen kommer igång igen, huvudsaken är att hon mår bra och är frisk å pigg <3

Lydnad: tävling, utvärdering & planering

(Film kommer)

I lördags så var det dags för årets första lydnadstävling! I ridhus, det var första gången på i alla fall ett år som Oddan vi inne i ett ridhus. Det gick inte så bra, poängmässig ganska dåligt, men det kändes ändå bättre än förra gången så vi håller modet uppe!

Bra delar från helgens tävling:

• Han hade bättre fokus på mig när vi väntade på att gå in i ridhuset (vi var först ut) och även när vi gick till där vi skulle lägga platsen och även när vi stod och väntade på att lämna hundarna, de var först sitt i grupp och sedan platsligg.
• Rutan gjorde han faktiskt rätt bra! När han sprang ut så siktade han först lite på en sågspånsfläck i nån sekund men sprang sedan fint in i mitten av rutan.
• Fjärren blev faktiskt också helt ok, mycket bättre attityd och fart än förut och han rörde sig inte framåt så överdrivet mycket heller! Dock så tokstirrade han på den där jäkla såspånsfläcken igen, som va ett par meter till vänster om mig och vände sig lite mot den istället för mot mig men men, de va rätt fint ändå :) söthunden
• Och hör å häpna, han försökte inte kasta sig över TL och sno apporten ur händerna på han! Fantastiskt va? ;) Dock så hade han lite "start gnäll" på båda apporterna, vilket han aldrig haft förut, de va inget skall men ändå, liksom ett litet frustrerat gnäll just när jag skickade honom..

Vi behöver jobba på:

•  Mer fokus mellan momenten, funderar på om jag ska ha honom att göra nosduttar i handen mellan förflyttningarna, dels så att han inte behöver koncentrera sig och gå fot och dels så att han märker en skillnad mellan fotgåendet (=ögonkontakt och koncentration) och förflyttning mellan momenten (=inte krav på ögonkontakt, lite mer avslappnat/roligt) så han förstår att det inte är fotgående så det gör inget om han tappar ögonkontakt och position lite.
• Fotgående med störning i form av andra miljöer och saker på marken, främst, sen även med TL som stör och dirigerar. Slipa mycket på stegförflyttningar, helt om höger och att jag är helt konsekvent i hur jag rör fötterna i varje situation!
• Snabba ställanden och sättanden, han va seg på inkallning med ställande och han ställde sig på sättandet, det brukar han ju annars va bra på men har nog vart lite slarvig i träningen där den senaste tiden. Ska få in lite tryck där och lägga vikt på snabbhet och "bakåttänk".
• Fokus på  mig efter att jag lämnat honom, främst i sitt men även i ligg. När han sitter så har han en tendens att titta och sniffa runt så fort jag går och när jag vänder mig om så sitter han som ett ljus..
• Metallen. Den var tydligen extremt äcklig denna gång. Annars så har han faktiskt haft ett riktigt bra grepp på den, men nu var den inte okej... haha, han såg så äcklad ut när han, saaktaa, kom in å satte sig med den, munnen vidöppen och gav mig blickar som sa "ta den! snälla, ta den bara!". Skulle gissa på att det kan bero på att den va kall, kanske lite slemmig och sandig, att den va kall och kanske även underlaget (ridhus)
• De små vittringspinnarna är ju också mycket trevliga att tuuugga på och riktigt rulla i munnen, helt mitt fel eftersom jag inte tränat med dom på flera månader, men tror att han kommer få tillbaka sitt fina grepp ganska snabbt.
• Hakan i backen gjorde han ju inte vid platsen, troligtvis på grund av underlaget vilket är försåtligt då vi aldrig tränat på det, men han låg tydligen blickstilla i alla fall. Han satt också riktigt bra på sitt i grupp, lite huvudrörelser men annars riktigt bra, avslappnad å oftast fokuserad på mig.

Och så här med facit i handen och efter att ha fått smälta tävlingen lite, så gick han bra/bättre på allt vi tränat på... surprise! Förutom hakan i backen och metallen då (metallen har vi dock bara kört nån gång och det va ju helt nytt material/ställa att ligga på så det va ändå inte rätt att kräva det) för vi har ju, hela året så att säga, tränat nästan bara på sitta i fotposition med störning i form av TL med apportbock som störning och fjärren, då jag skickat han till fällen och hållt på kriterierna, å så rutan nu de sista veckorna då vi faktiskt bara kört några gånger med att "hitta den bakre linjen" (inspiration härifrån: Amokk.no) men det tog han verkligen till sig snabbt!

Ska planera träningen mera framöver. Jag ska! Punkt. Blir mycket träningstävling, både själv (inspiration från: Klickerklok.se) och med hjälp från andra. Sen så ska vi ta ett par-tre moment i taget (över kanske en-två veckor) och träna/utvärdera dom ordentligt.

Styrketräning och Skidor

Igår så blev de en sväng med skidorna tillsammans med Oddan och mamma. Podd tyckte det var väldigt spännande när mamma åkte iväg innan oss! Ohh så han skrek å pep, men vi värmde upp en tag till och sedan åkte även vi iväg. Å hej va de gick. Han tog faktiskt i riktigt bra i stort sätt hela varvet (ett kort varv på en 3 km kanske) Undra varför han va så slö sist vi åkte.. Hmm, det kanske är att han gärna har nått/nån å dra på, meen när vi väl kom ikapp mamma efter knappt halva varvet så brydde han sig inte ett piss, tittade inte ens åt hennes håll när hon sa hej till han! Aja, det är ju bra att han är fokuserad...

Han tog även i utav helvette i nerförsbackarna, kul å se att han verkar ha så kul när det går fort fort fort nu i alla fall, trots att jag hade hjärtat i halsgropen i de brantaste backarna.. Jag hade även nyvallade skidor, med riktig valla denna gång, och kände faktiskt att det gjorde något när jag tog i i uppförsbackarna! Woho! sa podd och det flöt på riktigt bra även i de branta backarna. Jag måste dock fortfarande träna både styrka, uthållighet och teknik! Är lite taggad för det nu :) Dock så vågar jag inte riktigt ge mig ut utan hund än.. skulle nog se för roligt ut. Sen körde vi bara ett kort varv till där han fick gena och springa till kampisen som låg vid infoskylten i starten. Inte lika bra fart i de andra varvet då men han jobbade ändå på helt ok tycker jag.

Men vi försöker kanske köra, på skidor, korta, snabba pass där även jag kör järnet hela vägen och sen så leker vi och avslutar där för att både bygga upp förväntan på att de ska gå fort på skidorna men även för att träna upp båda hans å min styrka och kondition. Och för att träna styrka, i draget, så kan vi göra det när vi tar sparken på lite längre turer, för där behöver det ju inte gå så jäkla snabbt och det blir ju även tyngre för honom än när vi åker skidor. Kan det kanske bli bra?



Idag så har vi vart på långprommis, allihopa. Under promenaden så blev de både godislet i djupsnö och diverse snöhögar, trickträning i snöhögarna, å så springer såklart Oddan runt i djupsnön och.. ja, jag vet faktiskt inte vad han har för sig hela tiden, men kul verkar han ha! och träning får han ;) Det blev även lite skritt uppe på snövallarna för herrn, i mycket långsam takt. Drygt tyckte Odd och de va nog ganska jobbigt för han sjönk ner en bit me tassarna och fick jobba på rätt bra. Alice, som håller sig betydligt närmare mig, hoppade också upp på snöhögarna utan problem och gjorde diverse trix och åt godis som den lilla gottegris hon är <3 Alice syn har blivit rätt dålig de senaste dagarna och hon har haft det lite jobbigt, lillgumman, men hon verkar vänja sig sakta men säkert <3 ska skriva ett eget inlägg om det senare.

Sedan så har vi även hittat (snott av mamma) en lite pilatesboll som poddan har fått balansera lite på! Inte helt lätt sa den stoora mallen till den lilla, runda, ostadiga pilatesbollen, men skam den som ger sig och jag får ju godis för de.. ;) Som sagt så tycket han att det va lite svårt, han är så dryg när han ska använda framtassarna nuförtiden... Han sätter båda framtassarna på bollen och så lixom krafsar han bakåt så bollen far iväg under/bakom honom... smart Odd. Smart. Han tycker att det är så man ska göra, tydligen. Men tillslut så kom han upp på bollen i alla fall, medan jag höll i den med hela min kraft då, annars for både den å Odd åt alla håll å kanter. Ohh så han spände alla sina små muskler och jobbade på som bara den! Men han va riktigt duktig och kunde både sitta, ligga, vifta med båda tassarna och backa upp på bollen (medan jag höll den i ett mer eller mindre stadigt grepp, beroende på vad som behövdes) Vi körde inte så länge och tog även ett par pauser, lite jobbigt tyckte han att det var så nu sover han gött, lillgrisen :> Men jag ska försöka att, när jag har råd, köpa en större boll och kanske även en som är lite platt/ovalformad så det blir lite lättare för honom att komma upp, stå och göra trix uppe på den. Kan även nämna att jag blev inspirerad till pilatesträning av denna blogg! http://ninnielindvall.wordpress.com/ Känns som en bra styrketräningskomplement till drag, promenader å annan utomhusaktivitet :)

Travande Oddan

Igår och i förrgår så tag jag mina nyvallade skidor (hade inte "riktig" valla som man smälter in utan "kallvalla", eftersom jag inte har nå valljärn, men den funka inte så bra å försvann efter bara nå km..) och Odd å for till Bondsjön för att åka en sväng. Odd vart väldigt taggad så fort jag började ta fram skidorna efter uppvärmningen, han bara stod å tokskällde på mig, på skidorna, på spåret å på folket som åkte iväg just före oss. Knäpphund. Men tillslut så blev han tyst och först då åkte vi iväg.

Alltså, han drar ju på bra och verkar tycka det är kul, springer som en galning i början. Men det är just det att han springer numera typ bara i början! Då galopperar han och tar i ordentligt men sedan så är det lixom som att han har sprungit av sig och går ner till en snabb trav istället, hur mycket jag än tar i och hur lite vikt han drar så går hundjäkeln i trav. Till och med i nerförsbackarna! Tills jag åker ikapp honom vill säga.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra, berömmer ju när han tar i och galopperar, men det känns lite som om han har blivit bekväm av sig och tycker inte det behöver gå så mycket snabbare. Han trivs verkligen bäst i trav men tycker ju han galopperar ju gärna också... Och jag kan ju inte precis åka så mycket snabbare lixom, för att få upp honom i galopp. Eftersom han är både långbent och långryggad och har en långsam matte, så måste han ju ta i lite för att komma upp i galopp, men det verkar han inte alltid ha nån större lust å göra... Så jag vet inte riktigt hur vi ska försöka träna upp farten, visst, han får säkert upp mer fart när vi kör med andra hundar men vill ju kunna åka själva och träna mycket också och ändå få upp honom i galopp.