Vi var bara 3 st i vår klass och vi va ut sist. Gruppmomenten gick riktigt bra, han va, som vanligt, rätt uppskruvad och lite på tårna, men han höll ihop fint ändå, helt okej ingång på planen, fint fokus under sitt i grupp (jag va dock inte riktigt med och glömde säga stanna när förarna skulle utgå, så han följde efter mig nån steg innan jag han säga sitt-stanna ^^), han la sig snabbt, dock inte med hakan i men de visste jag redan att vi inte är klara med.
Ridhuset va stort så vi kunde vänta där inne medan hunden före oss körde. Odd va rätt lugn tycker jag, han fick ligga ner och titta på de som körde, han tittade dock mycket på mig. Han fick även gå å nosa nån sväng och sitta lite fot. Vi hade med oss fotbollen till tävlingen, eller tja, Odd tog med sig den. Den fick ligga utanför ridhuset och vi hade, utanför, värmt upp med lite vittringsapport (mest fokus på att hålla pinnen fint, som alltid) och fotgående, med bollen som externbelöning. Det gick bra, lite tugg i början, men annars va han duktig och kändes rätt samlad.
När de började närma sig vår tur så satte vi oss en bit ifrån planen, jag satt ock klappade honom lugnt på bröstet och han fick sitta och titta på planen. Han satt och småskakade, som vanligt, och när jag reste mig upp, sa fot, och började gå in på planen så fick jag inte riktigt med mig honom. Han höll sig rätt fint vid sidan, men va väldigt flackig med blicken. När vi kommit in på planen så kommer då TL fram med vittringspinnarna. Här är Odd nu helt borta och hade sitt fokus på TL och de spännande vittringspinnarna, "störningsträning? Vad är det??"
Hinner sen knappt ställa upp inför ff innan han sitter i ärmen på mig. fan fan fan. Han som vart så duktigt, det som gått så bra på träningarna, hur vi har utmanat honom utan att få fram nått bitande. Han släpper och jag får in honom i fot, känner hur spänd han är, väljer att inte ge nått fotkommando, bara några lugnande ord och ja, han biter inte när vi börjar gå (vilket har vare hans största problem, just i början) men han går inte precis fot heller... tappar mig helt och börjar nosa, det gör han aldrig när vi tränar, verkligen, han måste va väldigt stressad och obekväm. Varför? Vad gör jag för fel? Försöker verkligen vara lugn, positiv, som jag brukar. Men det blir inge bra, alls. Ska jag ignorera? Säga loss, nu räcker det!..? Starta om? Ge honom en time out? Jag vet inte, jag vet verkligen inte.
Programmet fortgår med en Odd som ständigt tittar på annat, tappar positionen, inte sätter sig vid halt, nosar och sedan, vid språngmarschen, sitter i armen på mig igen, två ggr. Och på filmen, på håll, så ser de verkligen ut som han bara "leker", liksom att "nu vart de lite roligt, så vi kampar lite, okej matte?!" De är inte så det känns, så han känns, jag vill bara gräva ner mig i ett hål, men han känns mer frustrerad, som att det är nån slags stressig överslagshandling. Vet inte riktigt hur ja ska förklara, men ungefär så.
Efter ff så går han med fint fram till dit vi ska göra sättande under gång och då är de samma visa, hinner gå nått steg å så sitter han i armen, han släpper på loss och följer sedan med, får sitt "ner" å sätter sig hyfsat fint.
Resten av programmet så går de bättre, inget nypande, inte heller speciellt fina förflyttningar mellan momenten (ofokuserad och ska titta på allt), men jäklar, han får till några riktiga guldkorn! Först inkallning; fiint, kan önska mig lite mer tryck men de kan man väl alltid. Rutan; klockren, så jäkla snyggt! "Titta" kommandot är verkligen guld värt. Hoppapport; Nästan inget tugg! Bara lite där på slutet då han tyckte han behövde ta omtag, sen så va hans hoppstil inte den bästa så de kan behöva tränas på. Metallen; den va lite äcklig, fint gripande, men bara trav på vägen in. Vittringen; Åhh, va han är bra <3 så svårt han har haft med de där små j***a vittringspinnarna. Han hade superfart ut (vilket gjorde mig liite orolig), luktade på alla pinnarna, utan att plocka med dom, tog den rätta och kom intravandes med den, utan att tugga. Kan ni fatta, han tuggade inte på den! Han försökte inte äta upp den! Åh, jag log som ett fån ända från att han tog upp den. Så synd bara att han tappar den, just när han håller på att sätta sig, för att sedan fånga den i luften och hålla så försiktigt igen. Haha! Söta hund. Fantastiskt <3
Sedan, efter en liten utflykt, nästan ända fram till alla apporterna som låg där, va det bara fjärren kvar som gick helt okej. Han flyttar sig framåt från stå till sitt, det är verkligen svårt för honom, han va även rätt långsam och lite osäker i vissa skiften. Där måste vi definitivt jobba mer, mycket mer, på att få det ännu roligare. Det har gått rätt bra på träningarna, har satsat på fart och attityd, men det håller fortfarande inte i en så pass lång kedja, och i tävlingsmiljö då.
Här är filmen.
Faktiskt. Faktiskt, så räckte det till ett förstapris. Det kom väldigt oväntat kan jag säga. När vi kom av planen så va jag både så glad över vissa momenten som gått så fint, men samtidigt kändes det jobbigt att det blev ett så stort jäkla bakslag på fotgåendet. Riktigt jobbigt. Och jag är glad att jag inte va själv där, för Anna var med (trotts att hon inte skulle tävla!) och dels filmade hon, men sen hade man ju nån att prata med efteråt, som hade sett allt med lite perspektiv, vilket hjälpte väldigt mycket och jag vände det till att bli taggad att fixa detta nu! För snart så ska vi ju på kurs och det tror jag vi behöver, lite nya tankar och idéer, nån som kanske ser saker jag missar. Sjukt kul ska det i alla fall bli :)
