Movie Trailer

This is an Awesome movie trailer for our, mine and Lindas, most Awesome movie

Dag två och en liten incident

Dag 2, Tisdag den 17 maj (Norges nationaldag!) 

Andra dagen blev ungefär lika konstig som den första måste jag säga. Vi får tydligen sova typ hur länge som helst, eftersom första veckan har vi ju ”lov”. Vaknade dock typ 07:30 och gick på jakt efter frukost i det stora huset vid 08:00. Vi hittade inget smör what so ever.. Så vi letade febrilt efter något annat ätbart, som inte behövde bres med smör, och hittade: 2 yoghurtar, lite te, rostmackor och en 1 år gammal Nutella som var stenhård. Men, sockerbegäret var stort, så vi pluppade ut ett antal nutellaklumpar på rostmackorna och tuggade i oss. Smakade faktiskt ok, tro det eller ej.

Ohh, jusdet, glömde ju nämna den något.. speciella, lukten som slog emot oss så fort vi kom in i köket. Kan inte säga vad det var, vill inte riktigt veta, men på spisen så stod det i alla fall en megastor gryta och puttrade med nått orangeaktigt, flytande innehåll och det var från den som Lukten kom ifrån. Den skulle vi tydligen äta till lunch.

Efter frukosten så visade Brenden oss hur vi tog ut hästen, Benson, och vad han skulle ha för mat och så. Efter det så gick vi ner för att hänga med Mary-Shaun och Sheela för å se hur dom klarat natten. Dom levde och satt i hörnet närmast de andra fåren.

En sak kan jag ju säga om Sheela och Mary-Shaun: Dom hatar oss. Vi försökte socialisera med dom men näe, icke då, vi var inte pålitliga och pålitligare blev vi nog inte efter att ha fångat in Sheela och tvångsmatat och klappat på henne. Men det höll oss i alla fall sysselsatta ett tag.

Sedan, vid 12 tiden, så var det lunch. Vi fick hjälpa till att duka och fixa fram Soppan. Det var fasligt massa random människor som kom på lunchen måste jag säga. Det var jag, Linda, Gregg, Angela, Brendan, Steven och tre random människor som jag inte minns namnet på och inte har sett sen dess.  Soppan smakade.. okej, lite för mycket skumma saker i den måste jag säga men bara men inte tittade för mycket på vad man åt så gick det ner.

Efteråt så segade vi runt ett tag och plötsligt så kom Greg och sa att vi nu skulle åka och titta på en bil, en Mercedes, en grön Mercedes. Så vi gav oss av. På vägen dit så satt jag fram och då blev jag visst förste iPhone ansvarig. Jag är inte så bra på att hantera iPhones, har jag upptäckt. Fick sitta där medan has sa åt mig att ringa upp random personer, ibland även prata med dessa. Gick ju sådär. Låt oss inte prata mer om det.

En timme senare så var vi äntligen framme hos bilen. Den var verkligen grön, mörkt grangrön, även på insidan. Det hade 8 sitsar vilket var ganska fränt. Tydligen var det nån ”limousine” som en shake hade körts runt i. Och, bäst av allt, ratten satt på rätt sida!

Efter att ha pratat i en halvtimme inne i bilägarens hus så bestämde sig Greg tillslut för att köpa limosen å vi begav oss hemåt, mot gården. Nuu, mins jag inge mer. //Lovisa

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lukten av bränd apa  

Här sitter vi, hostandes och och skrattar. Lägenheten luktar bränd sko (?) och röken letar sig långsamt ut genom de öppna frönstren. På fönsterbrädan ovanför diskbänken ligger några förkolnade föremål som en gång har varit hamburgerbröd.

Det var faktiskt inte vårt fel! Vi hade jobbat hela dan och bestämde oss för att äta en pizza inne hos oss. (japp, en pizza, inte hamburgare). Så långt var allt väl, men vi hade inte andvänt ugnen förut. Det såg ut som en helt vanlig ugn så vi stoppade inn pizzan och satte oss i fotöljerna. Tiden gick och efter ett tag sa lovisa:

- Mmm, det luktar maaat!

Men när vi tittade så var den fortfarande djupfryst. Där borde vi kanske ha anat att nånting var väldigt fel, men hungriga som vi var så återvände vi till fåtöljerna för att förväntansfullt sitta och sniffa i luften då och då...

Efter ett tag började det bli svagt disigt och en skarp lukt av brända strumpor stack i våra näsor. Vilket resulterade i två lätt panikslagna människor som sprang omkring och försökte lista ut hur en djupfryst pizza kunde börja brinna helt plötsligt.

Efter att ha slitit ut pizzan för en noggrann brand-inspektion märkte vi att det fortsatte bolma rök från ugnen. Mystiskt! Vad var det för lucka som satt längst ner?  Två ugnar? Vi öppnade och tittade...

Det positiva var att vi hade hittat källan till vårat ”lilla problem”, den dåliga var att vi inte visste         va faaan det var som låg där inne och spydde rök. Ett kadaver? Bananskal? En radioaktiv mössa? Och vem faaan hade lämnat ”det” i ugnen? Efter att ha kastat skiten i slasken och täckt den med en blöt kökshandduk bestämmde vi oss för att vädra ur lägenheten. (och hoppas att greg och sam skulle vara borta lääänge, för att slippa berätta om vårat lilla missöde)

När vi några minuter senare lyffte på kökshandduken kunde vi identifiera den brända skiten som föredetta hamburgerbröd.  (kolbulle har fått en ny innebörd för mig, kanske får testa bre smör på dem till frukost imorgon!)

Självklart kom greg hem och det första han gjorde var att sniffa misstänksammt i luften, vi skyndade oss att berätta att vi bara hade brännt lite mat och att det inte var någon fara. (vi nämnde ingenting om att det kommer att stinka brända strumpor i lägenheten på obestämd tid (2-5 år)och att det faktiskt inte var maten vi lagade som var oigenkännbar, han kommer att tro att vi inte kan laga mat i ugn, vilket tyvärr kan vara sant.)

skriver snart (när jag har tid) // linda

Våran första dag av Linda Wanhatalo

  När vi efter en skakig landning på Dublin airport, fick kliva ur planet och gå in på flygplatsen blev vi svagt chockade när en orkanvind träffade oss. Vi hade hört att det var blåsigt på irland men detta var ju nästan löjligt. Väl inne på flygplatsen följde vi efter strömmen av människor för att komma till baggagebandet, och efter lite väntan fick  vi vår packning och lyckades lokalisera oss. Men det första vi såg var en 100? Meter lång kö där man skulle gå mellan snören som var uppbyggda som en slags labyrint för boskap.

   Efter att ha tagit oss ut ur byggnaden skiljdes vi åt från frida som skulle ta en annan buss. Nu gällde det bara att hitta den vi skulle ta, buss 747 med airlink. Och efter att ha virrat omkring lite så hittade vi faktiskt bussen, och eftersom att lovisa redan innan vi åkte hade sagt att jag skulle låta henne hitta och sånt, så fick hon gå på bussen och prata med busschauffören och betala först. Väl inne märkte vi att det var en lite annorlunda buss mot för vad vi var vana. Den hade en kamera som filmade alla passagerarna och en liten tv med reklam för dublin och något konstigt spöktåg. 

   När vi klev av på slutstationen visste vi inte riktigt vart vi skulle och vi var hungriga, så vi testade gå någonstans. Lyckligtvis kom vi fram till busstationen, och lyckades ganska snart köpa en torr macka och en dricka att dela på. Och nu när vi var mätta och belåtna köpte vi våra biljetter till mullingar och satte oss på en bänk för att vänta in bussen. Efter en timma utan en enda buss till mullingar inom synhåll och tidtabellen som sa att bussen skulle åka om 10 minuter, så tyckte vi att det kunde vara lämpligt att fråga  personalen. Gissa vad som hände? Vi fick reda på att bussen redan hade åkt! Men vi hade ju inte sett någon buss? Den hade tydligen gått från andra sidan vägen, på baksidan.       

                                                                            Lagom lyckat!

   Lovisa tyckte att det var väldigt dålig stil att åka 5 -10 min innan den angivna tiden, så hon satt och såg tjurig ut medan hon svor åt slarviga busschaufförer.( i ungefär en timme, innan nästa buss kom)

Nu när vi var försenade blev vi tvugna att ringa till vår host, greg. (som vi aldrig hade pratat med förut) och självklart ville ingen av oss ringa, och det avgjordes när lovisa drog ”du är äldst” argumentet, suck. Jag överlevde faktiskt! (även om jag framstod som svagt efterbliven) 

  Vi tillbringade 2 timmar att skratta åt skolbarn i skoluniformer innan bussen slutligen anlände i mullingar. Bussen skulle köra ända fram till tågstationen men busschauffören tyckte att vi gott kunde gå de sista hundra metrarna, och stannade, stängde av bussen och gick in i en glasögonaffär. Gissa vem som hatade busschauffören ;)  

notering: de irländska busschaufförerna har noll tidsuppfattning och följer inga regler över huvud taget.

   Lyckligtvis blev vi upplockade på tågstationen, av angela, en pratglad och trevlig anstäld till greg. Och resan till gården var inga problem. Det första vi möttes av när vi kom till gården var två riktigt tjocka, gamla hundar som faktiskt hette ”bonnie and clyde” (dom är döpta efter filmen men det finns inga likheter, bara så ni vet).    Efter att ha hälsat på de valrossformade hundarna blev vi visade in i ett litet, väldigt annorlunda kök där vi för första gången fick möta greg. En väldigt speciell människa, väldigt entusiastisk och med många storslagna (och inte fullt så genomtänkta) ideer men oförmåga att genomföra dem, skulle beskriva honom ganska bra tror jag. Vi blev kastade direkt in i vardagen, när vi skulle hjälpa till med maten. Sallad, kyckling och potatis från gården. Det var väll ätbart antar jag.

Notering: kryddor har ännu inte blivit uppfunnet på irland.

   Efter en snabb middag åkte vi iväg i en toyota, för att sedan svänga av till ett villaområde där vi skulle bli pressenterade för gregs barn, anna (14 men såg ut att vara minst 17) och greggory (16?, och döpt efter sin pappa, och alla påpekar heeela tiden att han ”gillar att festa”). Aningen awkward när vi klev in i köket lite halvt oanmälda och smått förskräckta, men vi lyckades klämma ur oss några hälsningsfraser och svara hyfsat korrekt på de frågor som ställdes. När vi åkte 10 min senare hade vi också med oss en liten, öppen släpvagn( ca 1 x 2 m). Nästa ställe han svängde in på visade sig vara en sliten fårgård där en gubbe som hette Dennis bodde. greg hade tydligen bestämt sig för att köpa ett lamm. Eller kanske två? Vi hjälpte till att fånga in två lamm, men kunde inte förstå hur vi skulle få hem dem till gården på ett öppet flak. Tydligen kom greg även fram till att hans får inte kunde sitta på flaket, så han köpte en gammal plåttunna med lock som påminde svagt om en torktumlare, fast större. Nu när affären var färdig och fåren packade, sa Dennis klart och tydligt – tack! 

   När vi stängde grinden till de andra fåren. Gissa om vi blev förvånade? Pratade han svenska? De kunde ha blivit obehagligt med tanke på att vi hade kommenterat allt, bra som dåligt, på svenska till varandra! Men som tur var så fick vi veta att han bara kunde några ord som tex. Tack, hejsan, klocka och tårta! Han hade tydligen en gård söder om kramfors. Där ser man!  Vi blev bjudna på te (och lovisa fick en keps) och vi satt och pratade om allt möjligt.

    Plötsligt flyger lovisa upp ur soffan och stirrar på ryggstödet bakom mig. Där gick en 4 cm (benen inräknat) stor spindel, letandes efter svenskar att äta. Jag sprätte iväg den tvärs över rummet och enligt lovisa kunde man höra hur den dunsade ned på bordet, för att sedan hoppa ned på golvet.

   Efter att ha fraktat hem fåren i den övervuxna torktumlaren och satt dem i en hage, tog vi en promenad genom delen av gården där det bodde grisar, emuer och tydligen en hjort som inte skulle vara där. Det tråkiga var att vi inte såg ett skit, för klockan var runt elva så det var mörkt ute.

   Väl tillbaka blev vi erbjudna mer te, men tackade nej och gick in till vårt lilla hus. Medan jag gjorde mig klar för att sova gjorde lovisa en noggrann spindel-utrotar-genomsökning av sitt rum, så det inte skulle vara fler blodtörstiga bestar i närheten. Hon hittade två som jag fick mosa, och jag hittade tre stycken på mitt rum, men dom får leva  så länge dom håller sig i taket. Gonatt :P

Skolmästerskapen

WOW! Ett blogginlägg!! Det var länge sedan :P Sitter för närvarande på en farm på Irland men mer om det och hur vi har det här alldeles snart. Först måste jag bara tala om hur det gick på vårt Skolmästerskap :)


Alice: Vi knep förstaplatsen på agilityn där med bara 5 fel på slalomen (hon var såå snabb så hon missa en pinne;) det var iof inte så många deltagare där.. 2 st ;P men hon var så jäkla snabb och duktigt så hon hade slagit vem som helst ^_^
   Hon kom även 3:a på Rallylydnaden (av 7 tävlande) och körde då med Sara, en klasskompis som brukar låna Alice på Hundlektionerna. Bra jobbat hörrni!!

Odd: Var helt fantastiskt duktig.. När det väl gällde. Medan vi väntade på vår tur så var han dock allmänt cp och när jag knöt upp han medan jag skulle värma upp Alice så var han duktig ända tills jag skulle gå utom synhåll... Då blev han helt jävla galen, även fast Elin var med han. Och så bara plopp, så var kopplet av. Suck! gillade verkligen dedär kopplet...
Men men men, på Rallylydnaden som var först så var han kanske lite ofokuserad men skötte det ändå såå bra med all störning och så. Han kom nämligen 1:a med 98/100 poäng! Så bra ^^ Men egentligen så var det ju lydnaden vi skulle satsa på :P och det gick också suuuper! Han fick flera 10:or och 9:or, bara en på 7,5 och det var Apporten som han tog före kommandot, lite försiktigt sådär. Sen så höll han den så fint så utan att tugga men när jag skulle ta den så ville han inte riiiktigt släppa ^^ sötisen. Men det är jag som inte har tränat tillräkligt på apporten med kommandot. Så slutresultatet blev 190,5/200 och klassvinst! Helt awesome.    Är så jävla stolt


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------