Ja herre gud vilken helg... För tänk att nu är Oddan en riktig Bevakningshund i Hemvärnet! Vi va fem stycken som deltog under certningen i helgen och fyra av oss klarade de, men den femte bommade bara på spåret och klara resten galant så snart så blir no dom certade också :)
Vi kom dit vid tio på lördan och började med att fika, hälsa på domarna och gå igenom helgens schema. Sedan så gick vi ner för att bygga basen, Oddan fick låna en iglo som koja men trots att han va ok med att gå in i den så ville han icke sova i den utan som utanför ^^ Sen så va de dax för hanteringen, inte Oddans favomoment precis.. Men det gick ok, han accepterar hanteringen och han blev godkänd, ett av fem moment avklarat.
Vid två hade vi alla tagit oss till Norrstig där vi skulle ha vår patrullering. Jag, som föredrar att få köra först hellre än att få vänta, drog såklart nr fyra, näst sist. Så de blev ett par timmars väntan innan de blev min och Oddans tur. Inte för att de gick nån nöd på oss precis, jag satt å njöt i det härliga värdet och pratade med de andra medan Oddan låg och sov i basen (dock blev han lite myggbiten, stackarn..).
Så va de vår tur och Poddan var såklart övertaggad och drog iväg med mig innan jag han säga klart ordet "före". Så de blev till att hålla emot utav glatta livet längs nästan hela patrullsträckan. Han började sedan med att markera ljud neråt ena sidan, dock så sa dom att de inte va en figge där men man såg på Odd att nått va de där inne i alla fall. Sen så hade jag en vindmarkering, en "riktig" ljudmarkering och sedan en till vind på slutet. Odd drar ju ofta ut mot kanterna och står nån, några sek och kollar läget så det gäller att inte ta de rusningarna som markeringar. Gick ner på huk ett par gånger (utan att göra tecken) för att ja va lite osäker på om de faktiskt va nått. Men det va re inte så efter en liten stund fortsatte vi och när de väl kom en markering så är det svårt att inte märka det :P I alla fall en gång så låg ja på mage en sväng innan jag lyckats återfå balansen ^^
Men mycket beröm fick han där från domarna och nu va två av fem moment godkända!
Sedan var de tillbaka till Hemvärnsgården för middag, utfodring av hundarna och uppackning. Vid halv nio, nio nån gång så var de stillasittande bevakning nere vid vägen mot vattnet, riktning mot skogen. Oddan va, som alltid, lätt övertaggad men han lugnade sig faktiskt hyfsat och låg ner när de inte hördes något och så fort de kom ljud så for han upp. I början så gjorde han även en väldigt tydlig vindmarkering som han delvis höll i under hela momentet. Lite gnäll kom det i ren frustration när det lixom inte hände något efter att han hittat sin figg men han va som sagt rätt lugn, för att va Odd ;) Godkänt där också, tre av fem!
Sedan va de tillbaka in för fika, prat och så i säng, man va rätt slut i huvet om ja säger så.
Upp vi sju nästa morgon för att utfodra och rasta hundarna (som alla hade skött sig exemplariskt i basen, fyra av fem moment då rå) sedan frukost och vid halv nio avresa till KA 5, skjutfältet, där vi skulle köra helgen sista moment då, de fruktade spåret (eller tja, fruktat av mig och Jossan i alla fall ;) Å självfallet så fick ja de spåret som vi har försökt oss på två gånger förut och misslyckats med. Känns ju säkert å bra.. Men spårupptaget gick bra, eller tja, han gick först in för tidigt
(samma ställe spåret gick in förra gången) ja trodde först att han hade
spåret men efter några meter märkte ja att han inte hade nått men lät
han ändå fortsätta tills de kallade tillbaka oss. Men sen så märkte man
när han fick upp de riktiga spåret. I början så spårade han på bra,
riktigt bra, och vi hitta två apporter ganska snabbt. Men sen, när vi
hade korsat ett elljusspår, så tappar han bort sig helt och vi virrar på
där uppe ett bra tag... hann tänka både en och två gånger att "fan, det
här går inte, vi kommer inte hitta de där slutet.." meen, eftersom vi hade hela 90 min på oss så tog vi om
spåret från där vi gått över elljusspåret, fick lov att göra det både
två och tre gånger innan Oddan (som va rätt slut vid de här laget)
tillslut fatta galoppen och följde spåret till den tredje apporten, ner
mot slutet för att sedan tappa spåret igen, vi går tillbaka där apporten
låg och efter lite övertalning så får ja han att ta upp spåret och ta
slutet också. Såå skön känsla och såå nöjd Odd när han kom ut där på
vägen med slut-kudden i munnen <3 Han va verkligen duktig som tog sig
samman där på slutet för han har inte spårat såhär långt förut, han
slog lixom bara av ett tag där en bit efter andra apporten. Så de ska
tränas på, spårsäkerhet och spåruthållighet, för han är faktiskt duktig
och tycket att det är roligt, min lill pojke <3 :) Är så jävla stolt
över honom! Fem av fem moment godkända!! Tack så mycket för att du finns, min älskade älskade Försvarsmaktshund @-->
Glömde skriva att medan ja var borta i sthlm i början av veckan så hade Oddan troligtvis sprungit in i nått vasst och fått ett sår på ena låret som han har stressat upp sig lite över och han har tyckt att det är väldigt synd om honom... Det blev bättre och han lugnade ner sig lite när jag kom hem men han va fortfarande lite bekymrad över sitt bakben. Sen så blev han såklart lös i magen natten innan certningen också. Men men, han klara det ju ändå galant och blev inte alls störd av såret medan han jobba, han va på det lite när han låg i basen och även nån gång under stillasittande bevakningen. Så han va lite extra duktig tycker ja, Min Odd.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
