Min Alice

För lite drygt en vecka sedan så hände det något med Alice syn. Hon började se dåligt, i alla fall på ena ögat. Det märkte vi genom att hon blev orolig, pipig, skällig(are) och lite vaktig. Hon rörde sig även annorlunda och höll ständigt åt vänster, både inomhus och ute på promenaderna, gick in i vissa snöklumpar mm. Den första tiden så var det väldigt tydligt och hon var verkligen annorlunda och man såg på henne att hon inte riktigt såg så bra. Hon ramlade även ner för trappan alldeles i början, vi började märka att hon såg dåligt efter det, så hon va lite rädd för att gå ner där själv, lillstumpan.. Hon ville ju även hålla till vänster i trappan och det är ju den smala sidan, så i början så fick jag lyfta ner henne sista delen, där trappan sluttar rakt neråt på vänster sida.

Men nu så verkar hon ha vant sig vid sin syn och hon håller inte alls lika mycket till vänster, hon piper och skäller inte lika mycket (dock lite mer än innan hon började se dåligt), hon kan gå i trappan själv utan problem och på promenaderna är hon mer sig själv igen, kanske lite försiktigare än förut och går lite mer i sin egen värld på promenaderna, stannar lite när hon känner för det, går iväg åt nått annat håll, märker inte när vi stannar alltid och lite sånt. Sen så har hon för några veckor sedan fått en Y-sele (en jättefin orange hurtta sele) som hon numera har på promenaderna istället för koppel eftersom jag är rädd om hennes lilla hals och nacke.

Det läskiga va just hur snabbt det kom, bara över natten i stort sätt. Vi ska in till veterinären i slutet på mars för att ta nytt blodprov på henne igen, eftersom vi höjt hennes dos vid förra besöket i december, och då tänkte vi höra lite med dom om va det tror att det kan va. Men jag gissar på att det beror dels på ålder (hon är ju iof bara ca 9 år) och även kanske hennes CRD (som hon haft sedan valp, i lindrig utbredning), där har jag läst om att det inte ska påverka synen något men jag vet inte... Får som sagt höra med veterinären om vad det kan bero på.

Känns skönt att hon nu i stort sätt är tillbaka till hennes vanliga jag, min Alice, blir ju orolig för henne. Hoppas att vi kan fortsätta att träna agility tillsammans, för det tycker hon ju är så himla kul! Men det är väll inte helt säkert, vi får se när agilitysäsongen kommer igång igen, huvudsaken är att hon mår bra och är frisk å pigg <3