Dag två och en liten incident

Dag 2, Tisdag den 17 maj (Norges nationaldag!) 

Andra dagen blev ungefär lika konstig som den första måste jag säga. Vi får tydligen sova typ hur länge som helst, eftersom första veckan har vi ju ”lov”. Vaknade dock typ 07:30 och gick på jakt efter frukost i det stora huset vid 08:00. Vi hittade inget smör what so ever.. Så vi letade febrilt efter något annat ätbart, som inte behövde bres med smör, och hittade: 2 yoghurtar, lite te, rostmackor och en 1 år gammal Nutella som var stenhård. Men, sockerbegäret var stort, så vi pluppade ut ett antal nutellaklumpar på rostmackorna och tuggade i oss. Smakade faktiskt ok, tro det eller ej.

Ohh, jusdet, glömde ju nämna den något.. speciella, lukten som slog emot oss så fort vi kom in i köket. Kan inte säga vad det var, vill inte riktigt veta, men på spisen så stod det i alla fall en megastor gryta och puttrade med nått orangeaktigt, flytande innehåll och det var från den som Lukten kom ifrån. Den skulle vi tydligen äta till lunch.

Efter frukosten så visade Brenden oss hur vi tog ut hästen, Benson, och vad han skulle ha för mat och så. Efter det så gick vi ner för att hänga med Mary-Shaun och Sheela för å se hur dom klarat natten. Dom levde och satt i hörnet närmast de andra fåren.

En sak kan jag ju säga om Sheela och Mary-Shaun: Dom hatar oss. Vi försökte socialisera med dom men näe, icke då, vi var inte pålitliga och pålitligare blev vi nog inte efter att ha fångat in Sheela och tvångsmatat och klappat på henne. Men det höll oss i alla fall sysselsatta ett tag.

Sedan, vid 12 tiden, så var det lunch. Vi fick hjälpa till att duka och fixa fram Soppan. Det var fasligt massa random människor som kom på lunchen måste jag säga. Det var jag, Linda, Gregg, Angela, Brendan, Steven och tre random människor som jag inte minns namnet på och inte har sett sen dess.  Soppan smakade.. okej, lite för mycket skumma saker i den måste jag säga men bara men inte tittade för mycket på vad man åt så gick det ner.

Efteråt så segade vi runt ett tag och plötsligt så kom Greg och sa att vi nu skulle åka och titta på en bil, en Mercedes, en grön Mercedes. Så vi gav oss av. På vägen dit så satt jag fram och då blev jag visst förste iPhone ansvarig. Jag är inte så bra på att hantera iPhones, har jag upptäckt. Fick sitta där medan has sa åt mig att ringa upp random personer, ibland även prata med dessa. Gick ju sådär. Låt oss inte prata mer om det.

En timme senare så var vi äntligen framme hos bilen. Den var verkligen grön, mörkt grangrön, även på insidan. Det hade 8 sitsar vilket var ganska fränt. Tydligen var det nån ”limousine” som en shake hade körts runt i. Och, bäst av allt, ratten satt på rätt sida!

Efter att ha pratat i en halvtimme inne i bilägarens hus så bestämde sig Greg tillslut för att köpa limosen å vi begav oss hemåt, mot gården. Nuu, mins jag inge mer. //Lovisa

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lukten av bränd apa  

Här sitter vi, hostandes och och skrattar. Lägenheten luktar bränd sko (?) och röken letar sig långsamt ut genom de öppna frönstren. På fönsterbrädan ovanför diskbänken ligger några förkolnade föremål som en gång har varit hamburgerbröd.

Det var faktiskt inte vårt fel! Vi hade jobbat hela dan och bestämde oss för att äta en pizza inne hos oss. (japp, en pizza, inte hamburgare). Så långt var allt väl, men vi hade inte andvänt ugnen förut. Det såg ut som en helt vanlig ugn så vi stoppade inn pizzan och satte oss i fotöljerna. Tiden gick och efter ett tag sa lovisa:

- Mmm, det luktar maaat!

Men när vi tittade så var den fortfarande djupfryst. Där borde vi kanske ha anat att nånting var väldigt fel, men hungriga som vi var så återvände vi till fåtöljerna för att förväntansfullt sitta och sniffa i luften då och då...

Efter ett tag började det bli svagt disigt och en skarp lukt av brända strumpor stack i våra näsor. Vilket resulterade i två lätt panikslagna människor som sprang omkring och försökte lista ut hur en djupfryst pizza kunde börja brinna helt plötsligt.

Efter att ha slitit ut pizzan för en noggrann brand-inspektion märkte vi att det fortsatte bolma rök från ugnen. Mystiskt! Vad var det för lucka som satt längst ner?  Två ugnar? Vi öppnade och tittade...

Det positiva var att vi hade hittat källan till vårat ”lilla problem”, den dåliga var att vi inte visste         va faaan det var som låg där inne och spydde rök. Ett kadaver? Bananskal? En radioaktiv mössa? Och vem faaan hade lämnat ”det” i ugnen? Efter att ha kastat skiten i slasken och täckt den med en blöt kökshandduk bestämmde vi oss för att vädra ur lägenheten. (och hoppas att greg och sam skulle vara borta lääänge, för att slippa berätta om vårat lilla missöde)

När vi några minuter senare lyffte på kökshandduken kunde vi identifiera den brända skiten som föredetta hamburgerbröd.  (kolbulle har fått en ny innebörd för mig, kanske får testa bre smör på dem till frukost imorgon!)

Självklart kom greg hem och det första han gjorde var att sniffa misstänksammt i luften, vi skyndade oss att berätta att vi bara hade brännt lite mat och att det inte var någon fara. (vi nämnde ingenting om att det kommer att stinka brända strumpor i lägenheten på obestämd tid (2-5 år)och att det faktiskt inte var maten vi lagade som var oigenkännbar, han kommer att tro att vi inte kan laga mat i ugn, vilket tyvärr kan vara sant.)

skriver snart (när jag har tid) // linda